CAR T-cellsterapi vid behandling av Non-Hodgkins B-cellslymfom
Diffust storcelligt B-cellslymfom (DLBCL) är en aggressiv cancerform som utgår från immunsystemets B-celler. DLBCL är en av världens vanligaste B-cellscancerformer och sjukdomen har en snabb progress vilket kräver att behandling sätts in så fort som möjligt efter att diagnosen är fastställd. ELC-301 utvecklas för patienter som lider av en särskilt svår form av DLBCL eller som drabbats av återfall efter flera rundor standardbehandling.
Dagens standardbehandling består av en kombination av kemoterapi och antikroppar och 60–70% av patienterna botas. Hos de patienter som drabbas av återfall utgör CAR T-cellsterapi nästa steg i behandlingstrappan. Trots att sjukdomen försvinner hos många efter CAR T-cellsbehandling är återfallsfrekvensen hög i patientgruppen – upp till 50% – och behandlingsalternativen i form av mer avancerade terapier är begränsade.
Dagens godkända CAR T-cellsterapier riktar sig mot tumörmåltavlan CD19 – ett vanligt B-cellsprotein som överproduceras på ytan hos cancerceller vid DLBCL. Hos många av de individer som drabbas av återfall försvinner denna tumörmåltavla och ytterligare behandlingar med samma CAR T-terapi blir därför verkningslös. ELC-301 riktar sig i stället mot CD20 som också är överrepresenterat i B-cellslymfom. Genom att byta mål till CD20 möjliggör ELC-301 behandling av återfallspatienter som är i behov av ett nytt effektivt alternativ.
ELC-301 har i prekliniska studier visat sig kunna inducera ett immunsvar som dödar även de cancerceller som inte uttrycker det målantigen som CAR T-cellen riktar sig mot.
Bolaget har en pågående klinisk fas I/IIa-prövning, kallad CARMA, med ELC-301 i totalt 18 cancerpatienter. Prövningen genomförs i två delsteg, en doseskaleringsstudie, som har avslutats, och en dosoptimeringsstudie. Den första delstudien genomfördes i tre kohorter – om tre, tre och sex patienter – och syftade till att hitta den maximalt tolererbara dosen (MTD) för ELC-301. I det andra pågående steget behandlas totalt sex patienter för att rama in behandlingsdosen inför den fortsatta kliniska utvecklingen.
CARMA har fått stöd genom ett bidrag från Europeiska innovationsrådets Acceleratorfond.
En ny CAR T-cellsterapi vid behandling av svårtartade hjärntumörer med immunförstärkning via NAP
Glioblastom (glioblastom; GBM) är en aggressiv form av hjärncancer med mycket hög dödlighet, den förväntade överlevnaden hos personer som fått diagnosen är cirka 15 månader. Enbart i USA drabbas cirka 15 000 individer av GBM och cancerformen väntas bli vanligare, främst på grund av avsaknad av effektiva botemedel. En försvårande omständighet vid utvecklingen av läkemedel i centrala nervsystemet är att möjliggöra läkemedlets passage över blod-hjärnbarriären. På grund av många bakslag i läkemedelsindustrins försök att överkomma denna utmaning behandlas GBM idag främst genom kirurgi och strålningsterapi.
ELC-401 riktar sig mot tumörantigenet IL13Ra2 – ett receptorprotein som är överrepresenterat i GBM. Bolaget har i en preklinisk studie kunnat visa att IL13Ra2 är en effektiv tumörmåltavla för iTANK-förstärkta CAR T-celler. I studien, som publicerades i Nature Communications 2023, utvärderades den syntetiska receptorn som ligger till grund för ELC-401. Resultaten visade bland annat att CAR T-cellerna hade en potent celldödande effekt och förlängde överlevnaden i sjukdomsmodellen.
Tack vare iTANK förväntas ELC-401 även kunna motverka den starkt immunhämmande mikromiljön i glioblastom samt mobilisera ett immunsvar även mot andra måltavlor i denna heterogena cancerform.
ELC-401 befinner sig just nu i klinisk planeringsfas och bolaget genomför just nu processutveckling och tech-transfer av produktionsprocessen till vald tillverkningspartner.
Nästa generations onkolytisk immunterapi med tre kombinerade verkningsmekanismer
Eliceras nästa generations onkolytiska immunterapi, ELC-201, är baserat på en genetiskt modifierad adenovirusvektor, beväpnad med bolagets patenterade iTANK-teknologi samt en transgen för 4-1BBL. Behandlingen förväntas fungera synergistiskt med etablerade immuncheckpoint-hämmare och kan teoretiskt användas vid behandling av samtliga injicerbara solida tumörer.
AdVince – Onkolytiskt virus i en avslutad fas I/IIa-studie, sponsrad av Uppsala Universitet, vid behandling av neuroendokrina tumörer
Eliceras onkolytiska virus AdVince (ELC-100) är baserat på ett genetiskt modifierat adenovirus, Ad5PTD, och har optimerats med avseende på sin förmåga att selektivt ta sig in i och föröka sig i neuroendokrina cancerceller. När nya viruspartiklar bildats sprängs tumörceller genom en så kallad immunogen onkolys, och frisätter faktorer som kan aktivera immunsystemet. När tumörcellen dör startas också ett immunsvar mot cancern genom att tumörneoantigener frisläpps och plockas upp av patientens dendritceller som därefter lär upp T-celler att angripa cancerceller var de än befinner sig i kroppen. På så sätt förväntas AdVince uppnå en lokal tumöravdödande effekt i den cancer den injiceras i samtidigt som ett långsiktigt och systemiskt immunsvar dras igång för att angripa cancerceller även i andra delar av kroppen.
ELC-301 genomgår just nu en klinisk fas I/IIa-studie kallad CARMA. Studien utvärderar säkerhet, optimal dosering och preliminär effekt av ELC-301 hos patienter med återfallande eller svårnbehandlad B-cellslymfom som genomgått minst två tidigare linjer standardbehandling och saknar kvarvarande botande behandlingsalternativ. Studien omfattar en doseskaleringsfas (fas I) med tolv patienter i tre kohorter för att identifiera maximal tolererad dos, följt av vidare utvärdering av sex patienter i en expansionsfas (fas IIa).
Fas I-delen av studien är avslutad och visade att åtta av tolv patienter uppnådde komplett metabolt svar (CMR, sjukdomsfrihet) som bästa svar under uppföljningen, och elva patienter fick objektiv tumörrespons. Sex patienter var kvar i CMR vid sin senaste bedömning. Sjukdomskontrollfrekvensen var 100% och den objektiva tumörsvarsfrekvensen var 92% procent (11/12).
ELC-100 har avslutat en klinisk fas I/IIa-prövning, sponsrad av Uppsala Universitet (ClinicalTrials.govIdentifier: NCT02749331)* där det huvudsakliga målet var att titta på behandlingens säkerhet och avgöra maximalt tolererbar dos för fortsatt klinisk utveckling.
Slutgiltiga data från den kliniska fas I/IIa-studien visade att ELC-100 i allmänhet tolererades väl utan observerade dosbegränsande toxicitet. Noterbart visade studien också lovande tecken på effekt, inklusive partiella tumörsvar hos två av åtta patienter som var utvärderbara för effekt, vilket ger tidigt bevis på antitumöraktivitet i denna mycket behandlingsresistenta patientpopulation.
